Hejsan, jag ska bara lägga ut min första del av min saga ... :)

Det är Copyrigth på den så ni ska inte kopiera den. Nu kommer Del 1 av

"Den mystiske mannen":

Det var en dag när jag satt vid matbordet, och väntade på mamma och pappa, då hörde jag något utanför fönstret som om någon kanckade på rutan. Jag smög mig dit föratt kolla, men det var ingen där. Men när jag skulle gå tillbaka till köket, såg jag att dörren var öppen. Det regnade ute och det var mörkt. Pappa och mamma, hade inte kommit hem än, så jag undrade om dörren hade blåst upp. Jag stängde den och låste den här gången. Men så hörde jag någonting i köket. Jag stog framför dörren och kikade in i nyckelhålet. En man med slitna kläder, står där med en stor kniv i handen. Jag blir helt förskräckt och börjar skynda mig att låsa upp dörren. Men när jag just ska trycka ner handtaget, öppnas dörren till köket. Jag förstår att det är mannen, så jag står blixtstilla och tittar när han går förbi mig. Han märker inte att jag står där. Hans ögon ser läskiga ut.

Han kanske är blind? Jag står fortfarande kvar och darrar av rädsla. Snart försvinner han in i vardagsrummet och jag sparkar upp dörren och springer ut. Det fortaste jag kan, ända tills jag är djupt inne i skogen. Jag stannar inte förräns jag känner mig trygg. Jag faller omkull på marken och andas ut. Det är kallt i skogen. Mina fötter gör ont och jag orkar inte ens resa mig från marken. Det enda jag hör är ugglan som sitter högst upp på toppen av en gran. Sedan somnar jag. Hela natten sover jag ont, och det känns som om jag ligger på vassa stenar, men egentligen på en stenhård mark. Nästa morgon så vaknar jag, och det är kallt, och dimma nästan överrallt. Mina fötter känns lite bättre, men dom gör ont ändå. Jag orkar nästan inte ställa mig upp, men jag kämpar mig ändå upp på fötter. Det är helt tyst i skogen och det enda som hörs är fågelkvitter och vinden som susar mellan  träden. Jag tänker på det som hände igår i mitt hus. Mannen med kniven, och den som hade knackat på fönstret. Jag vill gå tillbaka men det vågar jag inte. Jag måste försöka hitta något att äta så jag inte svälter ihjäl. Just när jag har gått i ungefär tio minuter hörs ett ljud. Jag hoppar till och blir livrädd. Tänk om det är den mystiske mannen med kniven? Nej, det tror jag inte. Men ändå, så gömmer jag mig inne i en stor buske med massa löv på sig. Ljudet kommer närmare och närmare, men när jag kikar ut ser jag bara en liten söt hare som prasslar i några löv. Så jag smyger mig långsamt fram igen.

Jag önskar att jag kunde springa hem till mamma och pappa. Men vem vet? Dom kanske inte är hemma ännu? Men det vet jag att dom är, eller i alla fall tror jag eftersom dom skulle komma hem sent på natten. Och nu är det ju morgonen. Men om jag har fel så ... jag känner med handen i fickan. Jag blir så glad att jag snubblar över en sten. Jag rycker åt mig min mobil, och startar den. Och jag har tur den här gången, för ström har den iallafall. Jag bläddrar ner i Kontakter och letar lätt som en plätt upp min mammas mobilnummer. Och så ringer jag. Efter en stund svarar någon i telefonen.

- Mamma? Är det du? Svarar jag i telefonen. Inget svar. Men när jag väl hör vems röst det är lägger jag snabbt på luren och sjunker ner på marken. Det var en telefonsvarare, såklart. Pappas nummer har jag inte. Så det är ingen idé att ringa något mer. Men jag har ju hemtelefonen, men det går inte att ringa för telefonen är trasig. Jag lägger mig ner utmattad och andas ut en liten stund. Jag tänker på Linnéa. Min bästa kompis. Hon var den enda jag kunde lita på i skolan, ingen annan. Jag kunde ju såklart lita på mamma och pappa men jag menar i skolan. Jag lyssnar till fåglarna som sitter i träden och sjunger sin vackra sång. Jag känner att jag fryser men det enda jag har på mig är en rosa mjukisjacka, med ett par pyjamasbyxor.

Mina fötter har jag ingenting på, och jag blöder på dom. Jag tar ett löv och trycker ner på såren, som sitter på foten. När jag tar bort löven är de alldeles röda av blod. Det gör så ont i fötterna, det svider, och allting gör ont. Jag har skavsår efter mina skor, som jag hade på mig på skolan, men dom var för små. Jag bestämde mig föratt försöka hitta en grotta där jag kan vara när det regnar eller åskar. Jag reser mig, och börjar gå. Men jag orkar inte mer än bara några steg. Allt är hopplöst, tänker jag. Men just då hör jag steg. Jag hoppar in i en buske, en sådan som jag hoppade in förra gången. Jag kikar ut genom buskarna, och sväljer tungt. Det är mannen med kniven. Mitt hjärta bultar snabbare än någonsin. Hur har han hittat mig här?! Tänker jag, och är  helt blixtstilla. Han kommer närmare och närmare. Men så ser jag att en kvinna går bakom honom. Hon är fastbunden, med rep. Om jag tittar mer nogrant ser jag att det är min mamma! Jag hoppar ut ur busken och smyger mig sakta fram till mannen. Så får han en hård spark i ryggen. Han faller ihop på marken, och jag tar tag i min mamma och börjar springa så fort jag orkar. Hon hinner med, och det är iallafall bra. Vi stannar inte förrän vi kommer fram till en liten koja, som vi klättrar upp i.

Vi stänger dörrarna och drar för de röda, slitna gardinerna. Vi sätter oss ner på golvet, och jag knyter upp repen på mammas handled. Mamma kramar mig och kan tydligen inte prata, eftersom hon inte svarar när jag pratar. Hon tar tag i min hand. Jag skriker till, och blir arg. Mamma lugnar ner mig och skriver i min hand med sina kalla fingrar. "Jag kan inte prata, jag drack någonting så nu kan jag inte tala", skriver hon. Jag nickar bara med huvudet, och reser mig upp. Jag säger till mamma att vi måste gömma oss för den läskige mannen, med kniv. Han ligger fortfarande kvar därute i mörkret. Eller så är han kanske här när som helst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag står i den långa korridoren och tittar på alla människor. Men ingen verkar bry sig om mig. Vissa är så elaka att de bara går rakt på mig och stannar inte ens för att säga förlåt. Detta är mitt liv, och jag hatar det. Men det känns ändå som ...

Fanny Watson och Dessie ( Desirée ) Styles är bästa vänner och går i samma klass. Båda flickorna är 16 år och går i 9:an. De var inte särskilt duktiga i skolan så därför fick de gå om en klass. Novellen handlar alltså om de två flickorna. Men en dag ...

Hejsan!   Jag har bytt tillbaka min blogg, till "blogg.se" för att här på bloggplatsen kan man nästan inte göra någonting med Designen, och blogg.se kan man ändra allting och välja hur den ska se ut, alldeles själv! :)   Välkommen, att börja ...

Hejsan!   Igår så var vi inne i  Rhodos och åt på "Mama Sofia", det var en resturang kanske ni förstår om ni tittar på rubriken.   Det fanns en papegoja där som hette Nikos! Han var så söt, och rolig, och han låt som en hund och en katt, haha...

Hejsan!   Jag är i Rhodos just nu, och pappa har skaffat internet, så kanske kommer vara inne på Skype på morgonen och kvällen, kanske för vi kollar på sådana shower som börjar klockan 10 på kvällen. MEDDELANDE TILL KLASSKOMPISARNA: Vi bestäm...